En introduktion till Shamanism

Submitted by Peter on

Ordet shaman står för ”Den som vet”. Det är ett ord från det Evenkiska språket (Tunguserna) från Sibirien i norra Asien och blev introducerat till västvärlden på 1500-talet.
Via flitig användning så har det kommit att bli allmänt accepterat lånord för att beskriva de fenomen som shamaner praktiserar världen över. Men det är ett diffust ord och bör användas mer som en användbar anvisning till vad vi diskuterar, snarare än en absolut identifikation av något.

Shamanism kallas ofta för den äldsta religionen i världen. Det finns bevis från Paleolitisk tidsålder (Stenålder) av grottmålningar som avbildar shamanska upplevelser och händelser. T ex den ”Dansande Trollkarlen” i grottan: Les Trois Freres i Frankrike från 30 000 – 10 000 B.C Eller en annan grottmålning som tros föreställa en Shaman i trans från Lascaux i Frankrike. Ca 17 000 B.C

Arkeologiskt sett så kan endast det som påträffats i marken bevisa den historiska förekomsten av något. Men då saker och ting av naturliga skäl blir förlorade i tiden så är vetenskapen alltid begränsad då den utgår ifrån empirisk kunskap. Men det är säkert att antaga utifrån ”shamansk kunskap och tradition” att Shamanismen är lika gammal som människan själv. Innan dess så existerade det också, det hade bara inte något mänskligt namn..

Shamanismens olika särdrag

Det är ett misstag att tro att det finns en sorts shamanism och att den ser likadan ut överallt. Shamanismens former och idéer styrs i mycket av kulturyttringarna i det samhälle som den praktiserats i, exempelvis kan man säga att det finns en viss typ av shamanism i Mongoliet medan det finns en annan typ av shamanism i Amazonas eller t ex här uppe i norden. Andra namn på Shamaner: Noadi (Sapmi), Angakok (Inuit/Eskimo), Mudang (Korea), Curandera (Sydamerika), Paqo (Anderna) osv.

Men trots denna vanliga kulturförankring av shamanskt praktiserande så finns det många exempel där shamanismen inte präglas av en viss kultur utan har funnit en mer gränsöverskridande form. Det sistnämnda är kanske mest vanligt i världsdelar där historiskt sett shamaner ofta blev aktivt förföljda och dödade och den shamanska läran gick förlorad, vilket ledde shamaner i vår tid att behöva återupptäcka Shamanismen, ofta inspirerad och lite lånat från andra kulturer vilkas shamanska arv fortfarande är aktivt.

Även om shamanism har många gemensamma och karakteristiska drag, som tas upp nedan, så är inte shamanismen en rörelse eller en lära. Poängen är att shamaner ofta är enskilda kloka män och kvinnor som verkar i stammen/gruppen för att hjälpa och undervisa andra i olika syften. Förutom rollen som själslig helare så har traditionellt sett shamanen ofta haft roller som t ex: historieförvaltare, ört- och växtkunnig, rådgivare, vägledare, medlare och budbärare gentemot andevärlden, själasörjare, upprätthållare och förvaltare av stammens heliga kunskap, kunskapsförmedlare, besvärjare, doktor osv.

För en utomstående så kan man ganska snart urskilja vissa karakteristiska drag inom Shamanismen. Även om kulturen där shamanen lever präglar shamanens yrkesutövande så har antropologer funnit att vissa shamanska särdrag är identiska oavsett vilken kultur som shamanen härstammar ifrån.

Exempel på gemensamma karakteristiska drag som existerar oavsett plats och tidsålder

Sätten att bli Shaman kan vara ganska många. Kunskap kan gå i arv inom familjer/stammen eller så kan den köpas och läras ut av en Shaman mot en viss kostnad. Ofta så sker mycket av lärotiden genom en kombination av flera tillvägagångssätt. Men oavsett hur en person lär sig shamanska tekniker så måste lärdomarna också komma direkt från andevärlden. Shamanen arbetar alltid med andarna. Utan välvilliga andar så finns det heller inget shamanskt praktiserande, och utan denna kallelse så kan den shamankunnige aldrig bli riktigt kraftfull. Traditionellt så kan dessa lärdomar komma t ex utifrån drömmar eller genom andra transliknande tillstånd där shamanens själ kan färdas fritt till andevärlden och får kunskapen direkt ifrån andarna. Shamanen kan sägas bli invigd.

En shaman arbetar alltid genom att förändra sitt medvetandetillstånd för att kunna se och verka i den andra verkligheten. Man brukar säga att shamaner uppnår extas och genom extasen så kan han eller hon kommunicera och påverka eller påverkas av andevärlden. Sätten att komma i detta tillstånd kan vara genom bruk av Entheogener, dvs. användandet av heliga örter och växter i andligt och heligt syfte. Det är också väldigt vanligt att arbeta via trummans rytm, skallror, dans och andra instrument. Eller genom att utsätta kropp och sinne för extrema påfrestningar med avsikten att påverka varseblivningen. Det sistnämnda kan t ex innebära att shamanen vistas ensam ute i naturen under längre perioder med små förnödenheter och utan bekvämligheter. Det är också vanligt att man fastar under längre perioder, vistas i svetthydda m m.

Shamaner reser ofta till andra världar för att hämta information eller för att påverka skeenden så att det får effekter i vår värld.
Det kan naturligtvis vara svårt att förstå för en del att människor är förmögna till långt mycket mer än vad våra fysiska kroppar begränsar oss till. Men så ligger det alltså till och shamaner över hela världen har känt till detta i alla tider.
Traditionellt sett så brukar man tala om tre världar. Dessa tre världar kan i sig ha tillgång till många fler världar inom sig och vara sammanbundna på oväntade sätt, men huvudsättet är att se på verkligheten som indelad i en Övervärld, en Mellanvärld och en Undervärld. Alla förbundna via en central axel, även kallad ”Axis Mundi” som ofta ses som ett Världsträd.

När det handlar om att jämföra koncept som över, mitten och under, så har särskilt det västerländska sinnet har en tendens att jämföra språktermer och värdera något som bättre eller sämre utifrån det vanliga bruket av ett ord. Så fall inte i fällan och tänk på ”undervärld” som något jämförelsevis sämre än t ex ”övervärld”. Idéer som ”himlen” eller ”helvetet” är något som kommit in i ekvationen långt senare och dessa idéer är inte bara felaktiga - de är inte ens relevanta i diskussionen.
Däremot så kan vi för intressets skull sätta vår egen ”värld” som en del av ”mellanvärlden”. Men notera bruket av ”en del av”, då vår värld och det vi ser är alltså inte allt som finns.

Möjligheten att på andlig väg ”resa” till andra världar kan som tidigare antytts vara för att hitta information eller kanske för att finna hjälp och helande. Oavsett vad shamanen har för avsikt med att göra anderesor så görs dessa med hjälp, samarbete och i samråd med shamanens egna välvilliga andehjälpare.

Allting har en själ

Helandet är en absolut väsentlig del av shamanens arbete. En grundläggande roll för shamanen är just i egenskap av helare och botare och jag skulle t o m gå så långt som att säga att de som inte ser sig själva som utövare av denna roll, inte heller utgör definitionen av en Shaman. Självklart så kan man utöva shamanska tekniker utan att i sig vara shaman, men att verka för helande och harmoni är grundläggande för att vara en Shaman.

Men att vara del av helande är inte det samma som att älska allt och alla. Inte heller är det nödvändigt att tänka om sig själv som ”en mänsklig fredsduva”. Som det tidigare sagts, så känner shamanen till hemligheterna. Han arbetar tillsammans med det stora mysteriet på sätt som inte alltid kan översättas till gängse idéer i vårt samhällsliv. Men det är inte shamanens roll att vara en representant för någon annan än de andar som han arbetar med, så ofta vandrar shamanen mellan eller vid sidan om världarna där han eller hon kan vara ensam och arbeta ifred tillsammans med andevärlden.

Insikten i att ”allt har liv” har en mycket stor betydelse i den shamanska världsbilden och tänkandet. Träd, blommor, berg, sjöar, vind och måne har alla egen själ och Shamanen kan kommunicera med dem. Det här kallas ett animistiskt tankesätt men innebär inte att Shamanen tillber föremål eller ting som gudar eller gudinnor. Snarare så ser shamanen sådana ting som heliga entiteter som han kan kommunicera och samverka med på ett jämbördigt och respektfullt sätt, och inte i en underdånig eller en överlägsen position. Det är utifrån denna ståndpunkt som du ibland hör namn som ”Grandmother Earth”, Moder Jord, Farfar Sol eller Farmor Måne i shamanska sammanhang.
Shamanen har förståndet och insikten att vi är alla släkt och att alla varelser är del av det stora mysteriet och Spirit. Men att allt liv hör samman skapar ingen svårighet i att förstå att var och ens existens också kan finnas till för sin egen skull. Alling är möjligt i den stora kosmiska dans som vi kallar Livet.

Om ..

Den här websidan är en plats där mysticism möter världsliga ämnen och heliga tankar och principer delar plats med humor och ironi. Här hittar du teachings, kommentarer och journaler, ofta från en andlig och shamansk synvinkel.

Mina Tjänster

Jag arbetar med healing och rådgivning, håller shamanska kurser och möten. Om du har idéer, frågor, kommentarer så skicka mig ett mail. Se också min Om-sida och läs om min etiska utgångspunkt samt min disclaimer.